onsdag 25 juni 2014
tisdag 17 juni 2014
Hjälper eller stjälper II
Jag har tidigare reflekterat över om det hjälper eller stjälper eleverna att visa dom videoklipp till kursen baserat att eleverna blir allt svagare i läsning. Nu vet vi att vi har en bra effekt med JiPPi konceptet, kan vi säkra att läsförmågan inte sjunker?.Jag var på flipkonv14 och pratade i helgen som gick. Där var även Magnus Ehinger från Lund. Han berättade hur han använder den ökade kvalitetstiden som uppstår när eleverna kommer förberedda till lektionerna. Han låter eleverna läsa kursboken på lektionen! En diskussion om man bör ha högläsning för att stötta de svagare eleverna ytterligare uppstod.
Själv har jag ofta låtit elever läsa uppgifter högt innan de få ge sig på dom och sedan efter att de arbetat med gått igenom på tavlan. Då har syftet framför allt varit att se till att de läser hela uppgiften. Annars tenderar eleverna i bland att börja innan de vet vad frågan är. Jag kommer definitivt att börja låta eleverna läsa ibland. Jag kommer att låta dem läsa högt. Tack Magnus och övriga som bidrog till diskussionen om detta på flippkonv14
lördag 14 juni 2014
torsdag 12 juni 2014
Ett halvår med Jippi
Jag tänkte ge mig på att skriva lite om det första halvåret då jag arbetat enligt Jippi-modellen. Relativt nyexaminerad med ett år som heltidsarbetande lärare bakom mig satte jag igång med att ändra mitt sätt att undervisa. Till en början ägnade jag mycket tid åt att leta bra klipp som jag kunde visa mina elever och som jag kunde formulera bra jiTT-frågor till (de frågor eleverna ska besvara innan lektionen). Jag märkte ganska tidigt att det var någon detalj i nästan varje film jag skulle vilja ändra på, samt att jag märkte att det var väldigt tidskrävande att titta igenom och till slut hitta en film jag var nöjd med. Jag beslutade mig då för att börja spela in mig själv.
Att se och höra sig själv förklara kan vara bland det värsta man som lärare kan utsätta sig för. Den första filmen jag spelade in tog mig runt 3 timmar att spela in och blev 7 minuter lång. Jag var dessutom väldigt missnöjd med resultatet. Vid flera inspelningar därefter gav jag helt enkelt upp och sa till mig själv att nu skiter jag i det här. Sen fick jag idén att rikta kameran mot en whiteboard och tänka att "nu ska jag förklara för kameran", i stället för att rikta kameran mot ett blankt papper vilket jag har sett att många andra gör. För mig blev det mer naturligt, kameran (eller ipaden som jag använder) blev min elev som jag undervisade för.
Om jag tänker på läraryrket och den utvärdering vi gör om vår egen undervisning så ägnar man ganska lite tid åt att reflektera om vad man faktiskt gör i klassrummet. När man har haft en lektion ligger all fokus på att förbereda sig inför nästa. När man spelar in sig själv ser man svart på vitt vad ens elev ser och hör under en genomgång. Det må vara skrämmande att spela in sig själv, men fruktansvärt lärorikt.
Detta blev ett inlägg om att spela in sig själv, mer om jiTT-frågorna och vad som sker i klassrummet hoppas jag kunna återkomma om. Kommentera gärna.
/Patrik
onsdag 11 juni 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)